Miljözoner i svenska städer – vinnare och förlorare på landsbygden

Grön luft till ett högt pris: Stadsbornas vinst och pendlarnas nota

Den moderna stadsplaneringen har under det senaste decenniet genomgått en radikal förändring där fokus flyttats från framkomlighet för bilar till skapandet av hälsosamma livsmiljöer. Miljözoner har blivit det främsta verktyget för att uppnå detta mål och effekterna i stadskärnorna är ofta omedelbara och mätbara. Genom att begränsa tillträdet för äldre dieselbilar och fordon med höga kväveoxidutsläpp förbättras luftkvaliteten avsevärt för de boende. Detta skapar en attraktiv miljö som lockar till sig kapital och höjer fastighetsvärdena dramatiskt i de centrala delarna av staden.

Trots de tydliga fördelarna för folkhälsan finns det en ekonomisk baksida som sällan belyses i de glättiga hållbarhetsrapporterna från kommunhuset. Det är de individer som bor utanför stadens tullar som får finansiera de rena gatorna genom att antingen investera i nya dyra fordon eller betala för alternativa resvägar. För många innebär detta en direkt sänkning av den disponibla inkomsten eftersom begagnatmarknaden för de fordon som nu förbjuds har kollapsat. Vinsten för stadens invånare är med andra ord direkt kopplad till en ekonomisk förlust för dem som befinner sig utanför zonernas gränser.

Miljömässiga vinster kontra ekonomiska klyftor

När en stad inför stränga miljözoner sker en omfördelning av välstånd som sällan diskuteras i termer av rättvisa. De som har råd att köpa den senaste elbilen eller bo i de mest attraktiva områdena får njuta av en tystare och renare miljö utan att deras rörlighet begränsas. Samtidigt blir tröskeln in till staden högre för den som kör en äldre men fungerande bil. Detta skapar en barriär där tillgången till stadens arbetsmarknad och serviceutbud blir en fråga om fordonets årsmodell snarare än individens behov av att vistas där.

Denna utveckling riskerar att förstärka den geografiska segregationen i Sverige på ett sätt som är svårt att backa ifrån. Det handlar inte bara om luftkvalitet utan om vem som har rätten till det gemensamma rummet. När man sätter upp digitala stängsel kring våra städer skickar man en signal om att vissa medborgare är mer välkomna än andra. Det är en farlig väg att gå om man vill bibehålla en nationell sammanhållning. De ekonomiska klyftorna som skapas genom dessa zoner riskerar att bita sig fast och skapa ett långvarigt missnöje.

Här följer några av de mest centrala faktorerna som påverkar hur nota fördelas mellan de olika grupperna i samhället:

• De boende i innerstaden upplever en direkt minskning av luftvägsrelaterade sjukdomar och en tystare närmiljö.

• Fastighetsägare i centrala lägen ser en ökad efterfrågan på lokaler och bostäder när trafikbullret försvinner.

• Pendlare från landsbygden tvingas till dyra bilbyten trots att deras nuvarande fordon har lång kvarvarande livslängd.

• Småföretagare med bas utanför staden drabbas av högre driftskostnader när deras transportfordon måste uppgraderas i förtid.

Logistikpusslet som sprack – när landsbygdens fordonspark möter stadens murar

För boende på den svenska landsbygden är bilen sällan ett alternativt transportmedel utan en absolut livsnödvändighet för att få vardagen att fungera. Avstånden till skola, arbete och närmaste livsmedelsbutik gör kollektivtrafik till ett orealistiskt val för de flesta. När städerna då inför miljözoner uppstår en akut konflikt mellan landsbygdens fordonspark och stadens nya krav. Många av de bilar som rullar på landsorten är äldre dieselfordon som valts för sin driftsäkerhet och låga bränsleförbrukning på långa sträckor. Dessa bilar är nu plötsligt olagliga att framföra i stadskärnorna.

Detta skapar ett logistiskt kaos för den enskilde individen som plötsligt måste planera om hela sin tillvaro. Att parkera utanför zonerna och byta till buss eller tåg för den sista kilometern låter enkelt i teorin men är i praktiken tidsödande och kostsamt. Det innebär att den totala restiden förlängs avsevärt vilket minskar tiden för familj och vila. För den som transporterar tunga varor eller har ett yrke som kräver att verktyg tas med in i staden blir situationen snabbt ohållbar. Denna logistiska klyfta gör att landsbygden hamnar i en tidsmässig och ekonomisk utförsbacke.

Bilens roll som social garant på glesbygden

På landsbygden fungerar bilen som den sociala garanten som möjliggör ett aktivt liv trots stora avstånd. När möjligheten att köra in i staden begränsas försvinner också tillgången till specialistvård, kultur och större handelscentrum. Det är inte bara en fråga om bekvämlighet utan om rätten att delta i samhället på lika villkor. För en barnfamilj på landet kan ett biobesök eller ett tandläkarbesök i staden bli en omöjlighet om deras bil inte längre får köra fram till destinationen. Det skapar en känsla av att vara utestängd från det moderna Sverige.

Att byta ut en fungerande bilpark mot elfordon är dessutom en enorm utmaning utanför tätorterna. Laddinfrastrukturen är ofta undermålig och kostnaden för att köpa en ny elbil med tillräcklig räckvidd är för hög för många hushåll. Det innebär att invånarna på landsbygden blir sittande med fordon som har ett sjunkande marknadsvärde och som begränsar deras rörelsefrihet. Denna orättvisa i förutsättningar skapar en djup frustration och en känsla av att de politiska besluten fattas av människor som aldrig har upplevt livet utanför tunnelbanenätet.

Denna frustration kan sammanfattas genom de praktiska utmaningar som invånarna utanför städerna möter varje dag:

• Bristen på laddningsstationer gör övergången till elbilar riskabel för dem med långa pendlingsavstånd.

• Andrahandsvärdet på välskötta dieselbilar sjunker drastiskt vilket raderar ut stora delar av hushållens sparkapital.

• Kollektivtrafikens bristande turtäthet gör det omöjligt att använda infartsparkeringar utan att förlora timmar av fritid.

• Behovet av dragkrok och lastkapacitet för landsbygdssysslor krockar med de små och lätta fordon som premieras i staden.

En kluven infrastruktur: Riskera vi att skapa A- och B-lag på de svenska vägarna?

När vi rör oss mot ett samhälle med allt fler geografiska begränsningar för vissa typer av fordon riskerar vi att skapa en permanent uppdelning av befolkningen. Det handlar om en infrastruktur som inte längre är universell utan som ställer krav på individens ekonomiska status för att ge full tillgång. Om bara de med de nyaste bilarna får köra överallt skapar vi ett A-lag med full rörlighet och ett B-lag som tvingas hålla sig i periferin. Detta strider mot den svenska principen om att hela landet ska leva och att alla medborgare ska ha lika möjligheter.

Risken är stor att vi ser en utveckling där landsbygden utarmas på kompetens och köpkraft för att barriärerna in till staden blir för höga. Om det blir för dyrt eller krångligt att pendla kommer människor att söka sig bort från glesbygden eller acceptera en lägre levnadsstandard. Denna klyvning av landet är skadlig för den ekonomiska tillväxten och skapar grogrund för politisk polarisering. Vi ser redan hur frågan om miljözoner blir en symbol för motsättningen mellan den urbana eliten och den arbetande befolkningen i landet i övrigt.

Det politiska ansvaret för en rättvis omställning

Politiker på både lokal och nationell nivå måste ta ett större ansvar för hur miljözonernas effekter slår mot olika grupper. Det räcker inte att sätta upp skyltar och hoppas att teknikutvecklingen löser resten av problemen på egen hand. Det behövs kompensatoriska åtgärder som gör det möjligt för människor på landsbygden att vara en del av den gröna omställningen utan att ruineras. Det kan handla om riktade skattelättnader eller subventioner för dem som faktiskt behöver bilen som ett arbetsredskap och bor i områden där alternativen saknas helt och hållet.

Utan en rättviseprägel på miljöpolitiken riskerar vi att tappa folkets stöd för nödvändiga klimatomställningar. Om en stor del av befolkningen upplever att de blir straffade för att de bor på fel plats kommer motståndet mot miljöreformer att växa sig allt starkare. Vi behöver en diskussion som inkluderar alla perspektiv och som erkänner att behoven ser fundamentalt olika ut i Stockholm och i en liten by i Norrland. Bara genom att skapa en sammanhållen infrastruktur kan vi nå miljömålen utan att offra den sociala stabiliteten i landet.

Dessa faktorer visar på nödvändigheten av att bredda debatten och se de dolda konsekvenserna av zonindelningen:

• Social isolering kan bli följden när äldre invånare på landet inte längre kan hälsa på släktingar i staden.

• Kompetensförsörjningen i städerna hotas när pendlare väljer bort jobb som kräver passage genom miljözoner.

• Det lokala föreningslivet drabbas när ideella krafter från landsbygden inte kan transportera utrustning till stadens anläggningar.

• En ökad misstro mot myndigheter och beslutsfattare skapas när lokala förutsättningar ignoreras i centrala beslut.